Grundaren till aikido var Morihei Ueshiba (ofta kallad O’sensei, vilket betyder ”stor” lärare). Efter att ha tränat ett flertal budoarter, bl.a. ju jutsu, kenjutsu och även Daito-ryo, myntade han under 1940-talet begreppet Aikido. O’ Sensei reagerade på det fåfänga i att ständigt försöka besegra varandra, när vi ändå alltid möter vår överman förr eller senare. Därför tävlar man inte i Aikido.
Målsättningen med träningen kan beskrivas så här:
Meningen med aikido är att utvecklas genom att träna kropp och själ i samklang med olika individer och krafter
O’senseis uttalade målsättning var att sprida Aikido över hela världen. I Sverige introducerades Aikido under 1960-talet.
Ordet Aikido består av 3 skrivtecken (kanjis):
Ai- betyder ungefär harmoni. Tecknet föreställer en mun under ett tak – alla i huset talar som en mun. Man kan översätta det till förening, enighet, union m.m.
Ki- är den universella energin, livskraften. Tecknet föreställer dels ris dels ångor – det kokande riset, en symbol för livsnödvändig näring.
Do- är väg, i betydelsen livsuppgift, en sträcka som skall leda till insikt och andlig klarhet. Tecknet visar ett huvud med horn och ett hejdat steg, som när hjorten ett ögonblick stannar och spanar, för att sedan rusa vidare.
Tecknen utläses baklänges till:
Vägen genom livsenergi till harmoni
Dojo betyder träningslokal, men har också en betydelse av andlig reningsplats. Tänker man på det blir träningen vad den är avsedd att vara.
Onegashimazu är en hälsningsfras som vi använder under träningen. Den uttrycker ödmjukhet och respekt, och en vilja att vi skall göra vårt bästa. Det är också en påminnelse om att vi skall ta väl hand om våra träningskamrater.
